Han kallar sig ensam. Han säger inte mycket, bara ett ljudligt stön när han lättar på trycket. Han har aldrig varit så lycklig någon gång. Aldrig varit så lycklig. Aldrig varit så lycklig någon gång.
Visst blir man glad när man får se lite blommor den här tiden på året? Det blir lite som att se en gammal vän man inte har träffat på länge. Var ute och promenerade förut och stannade då till hos farmor och farfar. Det var fullt med gamla vänner i deras trädgård. Det kom nästan glädjetårar, så kul var det att träffa dom igen.
Kommer det mer snö nu börjar jag gråta. Och då är det INTE glädjetårar som kommer.
Kommentarer
Trackback
