Aldrig får jag vet vem han är och var hans vägar går. Om han är långt bort eller nära mig. Var han står, vad han följer för spår. Men när jag står under stjärnorna vid himmelens port kan jag höra honom sjunga när stjärnorna lovar något stort.
En lugn dag hemma idag. Lite plugg, lite telefonsamtal, en promenad, lite käk. Mycket mer än så har inte hänt än. Jag tror inte att det kommer hända något häftigare senare idag heller.
Igår var jag hos Matilda. Stina var där också. I morses åkte hon till Prag. Hon han knappt komma hem från Dubai innan hon for iväg igen. Hon är berest den där. Det är änna så att en blir lite stolt över att känna henne. Hon har ju sett så mycket av världen. Jag har inte sett så mycket mer än vildmarken där jag bor.
Så kan det vara.
Kommentarer
Trackback
