Bonden plöjer fälten i detta gamla land. Vi har aldrig älskat mer än nu, aldrig varit närmare varandra.

Igår var jag och Stina var ute och gick. Eftersom att det var fint väder ville jag passa på att ta ett kort som jag skulle kunna ha som header här på bloggen. Vi gick förbi den här bron och Stina tog ett kort eller 125 på mig i massa olika vinklar. Jag är dock helt övertygad om att den där bron kommer fara ner i bäcken vilken dag som helst. Den har funnits där hela mitt liv och säkert 15 generationer innan mig. Så istället för att sitta och dingla med benen som ett annat litet sommarbarn, satt jag lite mer åt kanten och höll mig i räcket. Inte för räcket skulle ha räddat mig om bron hade gått sönder, det hade antagligen fart i det med. 
 
Det roligaste var i alla fall att det inte var helt svinkallt att ta av sig jackan. Litet vårtecken kanske? Om inte annat så precis vid stolpen som håller upp räcket växer det snödroppar. Det är i alla fall ett vårtecken. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0