Ida Axelsson

Idag har det visat sig för mig två gånger att man aldrig ska sluta drömma. Så det tänker jag inte göra.

 

Det här är en av mina absoluta favoritlåtar. Och det är definitivt en av dom finaste svenska låtarna och låttexterna som gjorts. Och Eldkvarn är ju världens bästa band, så allt hänger ihop.  

 

 

Hon levde vid järnvägen där hennes pappa hade jobb. Hon hade blå jeans och läderjacka och en halmhatt med en fjäder längst upp. 

Jag mötte henne där varje dag efter skolan, i en övergiven godsvagn, på ett igenvuxet spår. Ibland satt vi på banvallen och drömde oss bort medan vinden fångade vårt hår

Som sidor ur en bok skildes vi åt. Var och en gick sin väg, allting var ett lån. Hennes pappa är på andra sidan järnvägsbron, i en grav under en sten på kyrkogården.
Jag sitter under kastanjen vid den gamla kanalen. Allt det här är minnen nu, husen och gatorna i staden
Och det är konstigt att jag aldrig sett på det här sättet förut så jag fortsätter väl ett tag till, innan eller utanför lagen.

Alice, himlen kan vänta. Det finns en väg och en plats i solen för varje människa.
Alice, himlen kan vänta. Ta på dig läderjackan, det är lång väg och du går ensam

Dina tårar nerför kinden när du lägger makeup är som ett regn i september och bara fel saker blir sagt. Ja, det är svårt när inget händer, ännu svårare att bli äldre. Jag har försökt att lära mig, men inte ens jag kan allt.
Gå med mig över fälten, följ mig ner till havet. Är det nåt jag vill visa dig är det den här vägen
När tiden hinner upp oss får vi annat att tänka på och både du och jag vet vem som
är mest angelägen.

Alice, himlen kan vänta. Det finns en väg och en plats i solen för varje människa
Alice, himlen kan vänta. Ta på dig läderjackan, det är lång väg och du går ensam

Åren kommer tillbaka, jag minns S:t persgatan. Jag minns en liten pojke som jämt satt i fönstret och gapa på motorcykel gängen utanför Rialto, på väg till världen ände. Det fanns ingen väg tillbaks.
Med svarta läderjackor och håret som Elvis Presley. Dom slängde oss upp i luften så pistolerna föll ur hölstren. När gatlycktorna tändes var alla utanför Rialto och jag var en liten pojke tre trappor upp i fönstret.

Och snön föll, och snön föll, och snön föll, och snön föll.
Snöfall och plogbilar en vinternatt. Ambulanser och spårvagnar som körde ikapp. Jag såg Luciatåg med tomtar och troll. Zamora och Bajdoff och en jättefotboll.
Och snön föll, och snön föll, och snön föll, och snön föll.

Jag såg 1:a majtåg med vajande fanor. Hästar och poliser som satt i sadeln. Studentkorteger bar framtidens hopp. Elefanter och clowner från Cirkus Scott. Miss Norrköping vinka' och jag vinka' tillbaks. Sen kom Floyd Patterson på ett lastbilsflak

Jag lärde mig att arbeta, jag växte upp till man. Goda år och hårda år avlöste varandra. Nu går jag under skyarna
på ladugårdsbacken. Alice, jag ser dig än i blå jeans och halmhatten i nacken
Må dörrarna bakom mig alltid hållas öppna och jag bär din läderjacka tätt omkring mitt hjärta

Alice, himlen kan vänta. Det finns en väg och en plats i solen för varje människa
Alice, himlen kan vänta. Ta på dig läderjackan, det är lång väg och du går ensam.