Ida Axelsson

 

Magisk låt att ha i öronen när man springer. Bena springer av sig själva. 

Hej på er! 

 

Idag påbörjar jag min andra vecka med träning. Den första gick, som ni vet, bra. Jag tränade varje dag, några dagar mer och några dagar mindre. Det är alltid första och andra veckan som är svårast tycker jag. Det är då jag plötsligt tänker "Helvete, jag gör vad jag vill" och så käkar jag upp en chipspåse och rör mig inte på tre dagar. Och så får jag ångest. 

Mitt "rekord" på att hålla igång och träna är 6 veckor. Och den här gången måste jag slå det. Och när jag har slått det MÅSTE jag fortsätta och träna. Jag får inte ge mig den här gången.

 

Det här är min bästa vän! Efter mjölk är nog det här det godaste jag druckit. Och ni som känner mig vet ju hur heligt mjölk är för mig. Det här kommer inte långt efter kan jag lova. Den är i alla fall halvhelig.

 

Och den är nyttig också. Ring ding a ding.

 

Ett sent godmorgon till er.

Idag tog jag sovmorgon. Det behövs ibland. 

 

Spökvandringen igår var faktiskt helt okej. På ett ställe blev jag faktiskt rädd, och det trodde jag inte att jag skulle bli när vi kom dit och såg hur upplägget såg ut. Vi gick i grupper om kanske 30 personer så då förstår ni ju att man inte blev så skrajsen. På ett ställe blev vi dock instängda i ett gammalt hus och där inne var det lite obehagligt. Men skådespelarna var jätteduktiga och platsen var bra för spökvandring.

Jag tyckte det var kul. Tummen upp!

 

Idag ska jag försöka plugga. Eller ja, jag måste plugga...

 

Ha en bra dag!

 

Idag var jag inte ens lite sugen på att ta på mig springskorna. När jag kom utanför dörren kände jag att jag hellre ville gå in igen än att svettas. Efter typ 100 meter kände jag för att lägga mig ner i ett dike och gråta. Vad ska man säga då? När folk frågar hur långt man orkar springa. "Hej jag heter Ida och jag orkar springa 100 meter."

Nej för fan. Så pinsam kan jag inte med att vara. Fuck you sa jag till min otränade kropp och sprang i 20 minuter, och i slutändan blev det ca en kilometer längre än sist.

 

Jag blev glad i själen när jag stannade. Jag trodde knappt det var sant. Jag var tvungen att nypa mig i armen och tjuta ut ett litet glädjetjut. Jag kommer fortsätta med det här. Om man blir såhär glad varenda gång man har tränat så är det ju värt att det gör lite ont emellanåt.  

 

Igår avslutade jag min morgonpromenix med 50 utfall. Och för att jag tvunget skulle vara så jäkla redig kan jag idag inte stå ordentligt, inte gå ordentligt, inte sitta ordentligt, inte ligga ordentligt, inte göra någonting ordentligt utan att det gör ont som f*n i lårena och arslet.

Det är ju farligt att vara så otränad som jag är.

 

Hur som haver. Jag tog en väääldigt lugn promenad med mamma och hundarna i morses och efter det har jag gjort situps och jag lever fortfarande. Men jag tänkte igår att jag skulle springa ikväll och det känns som att det ligger lite på halkig is just nu. 

 

Den här låten är i alla fall väldigt go att powerwalka till. Den är också väldigt rolig att dansa och dricka goda drinkar till, men det ska vi inte tänka på nu.

 

Puss på er!

 

Idag har det faktiskt gått riktigt bra med träningen. Sammanlagt har jag gått runt 7 km och nu ikväll var jag ute på en springtur. Jag var helt övertygad om att jag skulle lägga mig ner i diket, gråta och halvdö efter 500 meter, men jag levde fortfarande när jag stannade efter ca 4 km. Men jag hade svårt att tro att det var sant.

När jag kom hem gjorde jag 100 squats. Men squats gör jag lite då och då så det var inte så jobbigt.

 

Nu hoppas jag och ber till Gud att jag ska fortsätta med det här. Jag vill verkligen men efter ett par dagar är det inte lätt att ligga i med träning och kost. Det är ett h*lvete, i alla fall för mig.

 

Till kvällsmat blev det det här. Ikväll känner jag mig jäkligt redig. 

Hej på er! 

 

Jag hatar ordet desperat. Vad som än händer så får man aldrig bli desperat. Men idag är jag det. Idag har jag upptäckt att jag måste börja träna på riktigt. Och seriöst, jag vet inte hur många gånger jag har sagt det, men nu börjar det spåra ur. Jag äter mer än vad en gris gör. Och jag rör mig mindre än vad en pinne gör. Och jag som tycker att det är så jäkla tråkigt att springa och träna och Gud vet allt som jag har provat. Vad ska jag göra eller? Hur f*n hittar man den där jäkla motivationen till att faktiskt leva ett nyttigt liv. När jag blir bara liiite godissugen kan jag döda för att få typ en ruta mjölkchoklad. 

Det kanske bara är en morgonkris, men just nu känner jag att jag är just desperat. Det måste hända något! Det får inte vara så här. Nog för att jag går lite då och då så verkar ju det inte vara tillräckligt i alla fall. 

 

Fan! Fan! Fan! 

 

Ja det spelar ingen roll. Jag får tvinga mig själv. Det måste hända något. Jag får lägga ut inspirationsbilder varje dag här på bloggen. Jag får göra en mapp med bilder på vältränade människor i. Jag får gör träningscheman. Jag får läsa träningsbloggar. Jag får sätta upp bilder på vältränade människor överallt i hela huset. Jag får göra allt för att hitta motivation. 

 

Ja!